Jag har inte sprungit sedan jag opererade axeln (om man ska vara petig sprang jag inte särskilt mycket månaden innan heller) och jag har Längtat! Förra söndagen provade jag en sakta lunk på platt mark och det kändes inget i axeln, så idag gav jag mig ut i mörkret och halkan. Det känns bra! Träning för mig är när man blir svettig och flåsig så rehab-träningen för axeln har inte varit så tillfredställande... Men nu är jag på gång!
Jag hoppas fortfarande på längdåkning och det är ju faktiskt lite, lite vitt på marken!
3 kommentarer:
Härligt! Springa är inte min favorit, men jag önskar att det var så.
Mamma Puh: du cyklar, det gillar inte jag, båda är bra träning!
I eftermiddag ska jag brottas med en sådan där springmaskin med handtag, det ska bli så skönt!
Om en stund finns det något för dig att hämta hos mig!
Skicka en kommentar