fredag 19 september 2014

Sinnasaujakka steg för steg

Garnet är Visjögarn, min nya förälskelse! Stickor 2,5 till muddarna och 3 resten. Det gick oväntat snabbt att sticka trots att det var så små stickor. Att det tog lång tid att färdigställa beror mest på att det var så varmt, orkade inte sticka med ull då!
Det här var första plagget jag stickade och kände att det flöt på bra med tvåfärgstickningen (har redan bloggat om det!) Det var också första gången jag klippte i stickat. 
 Så här ser koftan ut när den nästan är färdigstickad.
Och så här med knappkanterna påstickade. Sedan kom det märkliga i att sy med symaskin i stickat, det har jag heller aldrig gjort förut.
 Men det gick ju bra. Och så det läskiga, att klippa! Jag klippte och höll så försiktigt så försiktigt.
 När jag sedan sydde in kanterna insåg jag att det var ungefär hur stadigt som helst!
Så det färdiga resultatet! Jag är jättenöjd! Det enda jag borde ha gjort var att sticka den lite insvängd, nu blev den helt rak och det gör att den blir lite "puffig" ovanför resåren nertill. Inte alls omöjligt att jag stickar en till Sinnasaujakka!

Dottern hjälpte mig att fotografera.

tisdag 16 september 2014

Sinnasaujakka är färdig....


...men inte fotad. Så himla svårt att fota sig själv! Bättre bilder och mer info kommer. Kanske redan imorgon? Båda barnen är krassliga och ska nog inte iväg på någon träning imorgon, så då finns förhoppningsvis tid för en foto-session!

Jag sprang halvmaran i lördags så det blev tredje gången gillt! Jag kände inte av förkylningen alls men efter 17 km pajade ena knäet så jag haltade/småsprang/gick sista delen gråtande och asförbannad. Men i mål kom jag! På den här bilden innan loppet är jag dock lite gladare:

söndag 7 september 2014

Vemod och pirr i magen

I fredags var sista dagen på den arbetsplats jag gått till de senaste 14 åren. Hela sista veckan var fylld av avsked och en och annan tår och många fina ord som värmer långt in i hjärtat. Jag är ändå helt säker på att jag gör rätt som byter jobb. I påskas kände jag väldigt tydligt att jag var färdig där jag var;  även om det varit tufft periodvis har jag tyckt att jag haft mer att ge och inte var klar. Men nu var jag klar, och i samma veva som jag insåg det dök annonsen med det här nya jobbet upp. Slump eller..?
Det här fina halssmycket fick jag av en kollega jag kommer att sakna mycket. Även om man ses sen blir det inte samma som att ses dagligen, och vi har slitit hårt tillsammans och svetsats ihop.

Nu ska jag vara ledig i två dagar och kurera en förkylning (6 dagar till Stockholm halvmaraton - ska det bli tredje gången gillt?) och baka bröd!