Mer action på annat håll.

Det händer inte så mycket här på bloggen nu (igen!). Jag har länge tänkt uppdatera layout och annat men det har inte blivit av. 

Det är fortfarande inget vidare på mitt jobb så jag prioriterar träning framför att sitta vid datorn och faktiskt får även stickningen stryka lite på foten. Även om stickning också reducerar stress är träning helt oslagbart för mig! Jag har hoppat på en utmaning: 50 löp-pass på 100 dagar och det startade 1 november. Hitills går det bra. Jag försöker simma en gång i veckan och det börjar också gå bättre och bättre, nu klarar jag en halvtimme utan att få ont i axlarna. Sonen har nådigt gett tillåtelse att jag simmar samtidigt som honom på onsdagarna, jag behöver inte sitta och titta på honom ;-)

Ikväll...

....roar vi oss i simhallen. Lillebrors livs andra simtävling, han var nervös men det gick bra!

Friskhetstecken

Jag vill träna! Nu! Trots att jag måste pausa i backen hem så vill jag simma, eller gympa eller springa! Det är ett riktigt friskhetstecken.
Min bror ringde förra söndagen, när jag var som skruttigast, och frågade om jag ville vara med på Masters-SM (simning allså). De saknade en tjej i mixed-laget. Jag sa nej direkt, har inte tränat simning på måååånga år. Fast nu när jag börja må bättre funderar jag på om jag kanske skulle prova... jag simmade ju ett halvtimmes pass i höstas. Och det är ju en hel månad kvar till SM!
Imorgon ska jag våga mig på en liten promenad iallafall :-)

Direktrapport från bassängkanten

Ja på onsdagar är det simning som gäller. Ibland måste lillebror följa med och då badar vi. Men idag är det bara jag och då blir det en timmes ostörd sticktid med First Aid Kit i lurarna. Lycka!

Avslutning

Sista gången för den här terminen på simskolan. Jag har egentligen bara haft en grupp, lillebrors, men har hoppat in lite extra ibland i de andra grupperna. Det har ändå varit skönt att bara vara ansvarig för en grupp. Och en sådan fantastisk grupp! Nybörjare som har lärt sig mycket mer än vi planerade från början, inte minst lillebror har utvecklats jättemycket. Det kan vara knepigt att vara "fröken" till sitt eget barn men det har fungerat med båda mina barn, det verkar som dom ser mig i en annan roll och uppför sig därefter. Dvs som alla andra barn i gruppen och inte som de gnälliga segisarna som ibland bor här hemma ;-)

Nu ska vi njuta av en månad med sovmornar på söndagarna!