En liten kofta

Jag är så lyckligt lottad att hela fyra av mina kollegor är/har varit gravida under hösten! Första bebisen är född och det blev en pojke, så jag har stickat en liten gubbig kofta. Mönstret heter Baby Sophisticate-free och jag har stickat i Drops Nepal, lite rester jag hade. Tyvärr var det inte samma färgbad på alla nystanen vilket syns om man är petig.

 Med en liten fluga under kan den kanske passa på nyårsafton?

Jag hittade knappar i min egen stash med texten "For gentlemen"!
Så nu är det bara att vänta på att mor och son kommer och hälsar på. Och under tiden börjar jag sticka på koftan till nästa bebis som väntas innan jul....
Några julklappar blir det inte i år.

Min Emelie

Den har varit klar ett tag, min Emelie, och använd flera gånger! Den är stickad i Magasin Duett Supersoft, och det blev faktiskt ganska mjukt efter tvätt! Jag valde att göra långa ärmar för det gillar man när man ofta fryser om händerna. Den var inte särskilt rolig att sticka, hålmönstret fick jag aldrig något flyt i. Mitt mönster ser fel ut när jag tittar på andras Emelie, men det gör mig inte så mycket. Jag gillar slutprodukten, mest att den är så tunn och lätt men ändå varm! Och en fin rosa färg!

Vi var till Trosa förra helgen, där blåste det rejäla nordanvindar så det blev inte någon lång foto-session.

Koftan hade gärna fått vara en aning tightare ovanför resåren, men det kanske går att ordna med mer blockning.

Långa armar = långa ärmar

Ganska ofta är det en fördel med extra långa armar; man når högt upp i skåpen, bra när man simmar. Men ibland är det en nackdel; svårt att hitta kläder som sitter bra (om ärmarna är lagom långa är resten av plagget gigantiskt), vansinnigt tråkigt att sticka tillräckligt ärmar! Jag bestämde mig dessutom för att göra hellånga ärmar på min Emelie istället för trekvartsärm. Det sistnämda brukar jag automatiskt få på långärmade köpta plagg...

Ett av årets planerade projekt igång!

Redan i höstas köpte jag garn till min planerade Emelie men har inte kommit igång förrän nu. Färgen ser helt lila ut på bilden men är mer mörkrosa i dagsljus (hopplöst att fota med mobil i kvällsmörkret....). Garnet är Magasin Duett Supersoft. Det känns lite strävt men jag antar att det blir mjukare sen.

Men det går inte snabbt på stickor 2,5.

Färdigt

Jag har virkat en liten prinsess-bakelse, till en kollega som fyller år. Mönstret hittade jag på skapligtenkelt.se och garnet är Drops Muskat (kanske inte det vita, osäker på vad det är för garn!). Jag tror att jag började fem gånger innan jag fick till det, virkningen faller sig fortfarande inte naturligt för mig.

Jag har åstadkommit två par pulsvärmare också, båda från boken " pulsvärmare - en inspirationsbok". De gröna är stickade i Drops alpacka och de lila i Indiecita alpacka.

Två femtimmarskoftor blev klara sista veckorna, garn okänt. Det blir nog matchande mössor så småningom, innan de åker iväg till välgörenhet.

Livet i övrigt består av jobb, barnens idrottsaktiviteter och min egen träning. Stockholm maraton väntar den 30 maj så det blir ganska mycket träning!

Sinnasaujakka steg för steg

Garnet är Visjögarn, min nya förälskelse! Stickor 2,5 till muddarna och 3 resten. Det gick oväntat snabbt att sticka trots att det var så små stickor. Att det tog lång tid att färdigställa beror mest på att det var så varmt, orkade inte sticka med ull då!

Det här var första plagget jag stickade och kände att det flöt på bra med tvåfärgstickningen (har redan bloggat om det!) Det var också första gången jag klippte i stickat. 

 Så här ser koftan ut när den nästan är färdigstickad.

Och så här med knappkanterna påstickade. Sedan kom det märkliga i att sy med symaskin i stickat, det har jag heller aldrig gjort förut.

 Men det gick ju bra. Och så det läskiga, att klippa! Jag klippte och höll så försiktigt så försiktigt.

 När jag sedan sydde in kanterna insåg jag att det var ungefär hur stadigt som helst!

Så det färdiga resultatet! Jag är jättenöjd! Det enda jag borde ha gjort var att sticka den lite insvängd, nu blev den helt rak och det gör att den blir lite "puffig" ovanför resåren nertill. Inte alls omöjligt att jag stickar en till Sinnasaujakka!

Dottern hjälpte mig att fotografera.

Sinnasaujakka är färdig....

...men inte fotad. Så himla svårt att fota sig själv! Bättre bilder och mer info kommer. Kanske redan imorgon? Båda barnen är krassliga och ska nog inte iväg på någon träning imorgon, så då finns förhoppningsvis tid för en foto-session!

Jag sprang halvmaran i lördags så det blev tredje gången gillt! Jag kände inte av förkylningen alls men efter 17 km pajade ena knäet så jag haltade/småsprang/gick sista delen gråtande och asförbannad. Men i mål kom jag! På den här bilden innan loppet är jag dock lite gladare:

Hur det går med flerfärgsstickningen?

Jotack bra! Mamma visade hur hon gör och det funkar för mig också! Trådarna löper fint på baksidan, men det är lite svårt att få trådspänningen lagom. Jag hoppas att det kommer att bli bättre så småningom.

Jag tror att jag kanske överdrivit för mig själv hur svårt det är att sticka med flera färger. Jag gick ju till och med en kurs för att lära mig och fastade liksom i hur man skulle hålla och vända och vrida med trådarna och så blev det bara svårt alltihop.

Nu hoppas jag att jag kommer ihåg hur jag gör till nästa gång!

En ny förälskelse

För länge sen på en symässa köpte jag ett nystan fantastiskt Fleece artist garn; Sea wool. Det har bara legat och gömt sig och inte velat bli något alls. Tills jag kombinerade det med silvergrått! Nu stickar jag en Andrea`s shawl (finns på Ravelry), igen. Den jag gjorde för några år sedan blev så liten så den gav jag bort.

Det grå garnet är Visjögarn. Varför har jag inte stickat med det förut? Det är ju underbart att sticka med, luktar gott och blir mjukt!

Jag blev så kär i garnet att jag gick och köpte fyra nystan till, nu ska här stickas en Sinnasaujakka! En rejäl sommarutmaning till mig själv, både flerfärgsstickning och så klippa i stickat..... Det ser jag fram emot!

Några dagars semester har verkligen varit välgörande, nu börjar jag känna mig energisk och som mig själv igen! Vi börjar med en lugn vecka hemma innan det bär norrut och sedan västerut till Norge.

Nähä nu har jag inte tid, måste lägga upp till min får-kofta!

Det vill sig inte

I våras stickade jag en väst till kollegans väntade son. Han föddes i slutet av september men har haft en lite tuff start så vi har inte träffats ännu. Så västen är nog för liten nu.

Jag har tre nystan vårgrönt alpacka som kunde passa bra till något annat till den lille gossen. Västen har jag inte lust att göra igen, den var inte så kul. 

Men nu har jag börjat på, och rivit upp tre olika koftor. Den första var det hundra flätor runtom (ja jag överdriver) så det gick så låååångsamt att barnet nog skulle hinna bli vuxen innan den var klar. Den andra krävde mer garn än jag hade, upptäckte jag efter ett tag. Den tredje var helt enkelt inte särskilt fin.

Det kryllar heller inte av gratis-mönster på Ravelry för den här garn-tjockleken, mest är det Drops mönster.

Så här är jag nu! Får väl söka även bland betal-mönstren på Ravelry! En sak sim slagit mig när jag letat baby-koftor är att många koftor bara har knappar upptill. Som jag minns det från mina barn var de tidigt sprattliga och ingen kofta i världen hade legat kvar på magen utan knappar hela vägen. Och poängen med en kofta är väl att den ska värma hela överkroppen. Ja, jag vet att man kan göra knapphål fast det inte står i mönstret ;-), det var bara en liten reflektion!

Sommarkoftan blev en höstkofta

 

Den här koftan påbörjade jag någongång kring midsommar, med tanken att det skulle bli en tunn och skön kofta att slänga över axlarna på ljumma sommarkvällar. Det blev dock en ganska lång process innan den blev klar! Jag blev osäker på mönstret när jag kom till oket och ställde en fråga på Garnstudios hemsida, men fick inget svar så efter 3 veckor mailade jag. Sedan tog det ytterligare nästan 2 veckor innan jag fick svar. Då hade jag stickat nästan hela oket men rivit upp för jag tyckte inte att det blev bra. Men det var rätt som jag hade gjort. Sedan tog (som vanligt) ett tag innan knapparna kom på plats. Och ytterligare ett tag innan den blev blockad.

Jag är inte helt nöjd med den, den blev lite för stor och liksom lite bylsig, och jag tycker att oket ovanför spetsmönstret är för långt. Jag har fotat den på alla möjliga sätt här men det verkar som koftan inte är särskilt fotogenic..
Garnet är Drops alpacka, färgen mest lik på bilderna där jag också är med.

Knappar letade jag på flera olika affärer men hittade inga jag ville ha. Tills jag tittade i min egen knapp-samling.

Något helt annat: min lilla mini-orkidé som har bott på vår skuggiga balkong hela sommaren och sett allmänt döende ut, har nu knoppar som är på väg att slå ut!

Lilla koftan

En liten kofta har blivit färdig. Koftan och jag tog en liten kvällspromenad i skogen häromdagen, tillsammans med kameran :-)

 

Mönstret är Top Down Raglan Baby Sweater. Kul och enkelt mönster, och raglan"sömmen" blev fin.

Garnet, Viking Baby ull, köpte jag i Trondheim förra sommaren, och det har legat i garnlådan sedan dess. Jag har funderat på varför jag köpte gult, jag gillar ju inte gult?

Men tillsammans med vitt blev det fint, och såhär i solen är den gula färgen en riktig glad-färg! Det vita vet jag inte vad det är för garn, det kom i påsarna jag fick. Det är aningens tjockare än det gula men det gick bra ändå. Stickor 3 har jag använt till hela koftan, orkade inte byta mellan ribb och slätstickning.

Vet inte vem som ska få koftan, den får ligga till sig tills någon behöver den :-)

Luddig alpacka

Nu åker vi bil igen, tillbaka söderut. Jag stickar ärmar till min kofta i Drops alpacka. Jag gillar garnet för att det är så mjukt, och jag ville ha en kofta som är tunn och gosig. Men väldans vad garnet luddar! Mina tights är lurvigare än mina ben! Jag har trott att jag haft problem med mina linser på kvällarna men det har nog varit garnfibrer som virvlat in in i mina ögon.... Jag har stickat med garnet förut men inte tänkt på luddet.

Blåbärskoftan

(Något) bättre bilder på koftan. 

Söndag eftermiddag

Ännu en intensiv vecka har gått. Fast jämfört med hur vi hade det i höstas känns det ändå ganska ok ;-) Att ha det tufft på jobbet samtidigt som maken behöver sitta och jobba på kvällarna gör att tiden och energin knappt räcker till stickning. Jag har läst istället, så det finns ingen spännande stickning att visa upp. Jo förresten, blåbärskoftan är klar sedan länge, använd men inte fotad. Hmmmm om man skulle ta och göra en "fjortisfotografering" av sig själv, jag sitter ju här i solen med koftan på...

Nja, resultatet blev väl sådär- koftans syns inte så mycket!

Det är ett Dropsmönster, stickad med två trådar Fabel. Perfekt vardagskofta!

Knappkalas. Not.

Okej, nu har knapparna legat här i flera dagar. Två koftor ska berikas med knappar. Det är nästan lika tråkigt som att montera.
Det ligger även två par nästan färdiga pulsvärmare här. Max en timmes stickning till färdigt objekt. Också några dagar gamla. Men jag har tränat, läst och faktiskt varit på bio istället på kvällarna! Vi såg "Lincoln" på kvartersbiografen. Väldigt obekväma säten men var annars skulle man få gå på bio först och betala sen? Sådant gillar jag! Filmen var också bra, kanske för att jag inte hade några som helst förväntningar.
Ett två tre på fjärde ska det ske på det femte gäller det på det sjätte smäller det! Nu gör jag det! Mot soffan, "Let´s dance" och göra klart!

Jag monterar, alltså är jag.

Alltid lika nervös när jag syr ihop: blir det rätt? Blir det snyggt? Håller det vid tvätt? Oftast blir jag missnöjd för det inte blir snyggt. Vet aldrig hur långt in jag ska sy osv. Och lång tid tar det också.
Men nu ska den bli färdig, min Blåbärskofta. För på Onsdag ska jag köpa nya knappar till Maude Louise, och till Blåbärskoftan! Ovant att jag har stickat två koftor, till mig, på kort tid. Vintern har varit lång och behovet av en varm kofta verkar kvarstå ett tag till så det är ju inte helt fel.

Påsken lider mot sitt slut men jag är ledig även imorgon, skönt! Vi har mest varit hemma och tagit det lugnt; ätit god mat och godis och maken och jag har hunnit träna flera pass. Jag hoppas att mina ben håller för ordentlig löpning nu, det verkar så iallafall!

Svårfångad Maude Louise

Den här röda färgen var verkligen svårfotad..... Men på de här bilderna blev det ok! Knapparna är inte bytta ännu. Och tanken var att jag själv skulle befinna mig inuti koftan när den fotades, men jag vet inte när det blir tid till fotosession. Därför kommer koftan helt platt här.
Mönstret är Maude Louise (Ravelry-länk) och designern heter Kristen Hanley Cardozo. Jag insåg när jag stickat på koftan ett tag att jag ju gjort ett par Clothilde-sjalar av samma designer tidigare. Så jag kollade in några andra mönster hon gjort, och hittade lite mer jag vill göra.
Min Maude Louise är stickad i Heavens Hand Wool Classic, köpt på rea för länge sedan med just det här projektet i tankarna. Det blev liggande pga att mössan jag gjorde i det här garnet töjde sig så konstigt och

jag inte vågade göra en hel kofta. Vi får väl se vad som händer med denna!
Eftersom inte "min" storlek fanns med på mönstret så gjorde jag en mindre storlek på bredden och en större på längden. Jag tog då en storlek större stickor (3,5 istället för 3,25) på det flätade partiet på bålen för att det inte skulle blir för tight. Som jag brukar så gjorde jag en aning längre ärmar än mönstret eftersom jag är begåvad med ovanligt långa armar. Mina justeringar funkade bra, förutom just ärmarna, och när jag lusläste mönstret stod det ju faktiskt att det var extralånga ärmar ;-)

Nu då....!

Jag har shoppat lite på Adlibris, där Solveigs vantkalender faktiskt var på rea. Och så blev det en bok om Fair isle knitting, nu kanske jag kommer igång på allvar! Jag har ju köpt garn till en superfin basker som jag vill göra snarast!
Det blev även uppföljaren till "The Friday Night Knitting Club" ("Livets aviga och räta") av Kate Jacobs. Jag tyckte den första boken var trevlig, särskilt om man själv stickar, så jag är nyfiken på den här boken. Alltid knepigt med uppföljare oavsett om det är böcker eller filmer.

Min röda kofta är färdig sedan några dagar, och invigd igår. Då märkte jag att knapparna är en anings för små så den knäpper upp sig själv hela tiden. Så jag måste köpa nya större knappar. Det är hur som helst helt omöjligt att fota koftan i lamp-ljus så det får vänta lite!

Nästan klar

Nu är koftan nästan klar! Typ. Ska "bara" blockas, fästas trådar, sys ihop och stickas på en halskant. Allt det där som inte är så där jätteskojigt. Delarna har legat några dagar nu för jag försökte uppmana tillräckligt med energi för att nysta en härva, så jag kunde sticka knappkanterna. Så det har jag gjort ikväll. Som tur är så är jag ruskigt sugen på att prova koftan så att det där som "bara" ska göra kommer att gå fort tror jag :-)