En liten solskenshistoria

Min cykel blev stulen för lite drygt ett år sedan. Jag polisanmälde, fick en mindre summa pengar från försäkringsbolaget och hade inga större förhoppningar om att se cykeln igen. Fast jag har ändå spanat efter den.
Förra lördagen, när sonen och jag hade plockat blommor (se inlägg nedan) gick vi till Konsum och köpte varsin glass som vi njöt av i solskenet. Då kom min stulna cykel farandes, med en gubbe på! Han parkerade och gick in så jag gick fram och tittade närmare på cykeln och jodå, det var helt klart min cykel.
När gubben kom ut pratade vi lite och han sa att han fått cykeln som tack för att han hjälpt en granne att flytta ut. Han kom inte ihåg vad grannen hette eller vart han flyttat, och cykeln hade grannen hittat i ett dike. Jag sa att det var min cykel som blivit stulen för ett år sedan, och då menade gubben att jag kunde betala lite för att få tillbaka cykeln, han hade lagt ner en massa pengar på cykeln och jag hade ju fått pengar från försäkringsbolaget? Jag fick hans telefonnummer och sa att jag skulle kolla hur mycket jag fått från försäkringen. Telefonnumret var falskt.
Sedan när jag kom hem kollade jag hur man ska gå tillväga när man hittat sin stulna cykel, och blev lite modstulen eftersom jag borde ha ringt polisen när jag stod där med cykeln.

Men gubben hade uppgett sitt förnamn, och ungefär var han bodde så jag letade på Hitta.se och hittade en man på den gatan i ungefär rätt ålder. Så jag har gått förbi utanför hans port nästan varje dag och i fredags stod cykeln utanför! Jag ringde polisen som kunde komma ett par timmar senare, dom var verkligen urtrevliga på sambandscentralen! När vi stod där och polisen jobbade med att knipsa av låset kom gubben utfarande. Och blev upprörd för att jag inte ringt, skönt att det stod två stadiga poliser där.
Så otroligt glad att fått tillbaka den bästa cykel jag haft! Och ganska nöjd att jag sparar "viktiga papper" ordentligt i en pärm. Nu känns det bara lite obehagligt att gubben bor cirka 500 meter bort, men jag hoppas på att inte ska känna igen mig; när jag stod och väntade på poliserna en bit från hans port gick han förbi mig och reagerade inte.

Så nu har jag tvättat och smort cykeln och ska införskaffa ett rejält lås. Och jag ska aldrig mer låsa fast cykeln enbart i framhjulet.