tisdag 26 oktober 2010

Bekännelse

Jag är en anglofil. Jag gillar det mesta med good old UK, men allra mest det engelska språket. Brittisk engelska är som ljuv musik i mina öron. Har tillbringat en del tid där och hade allvarliga funderingar på att flytta dit för länge sedan. Jag tycker dessutom att Union Jack är en av de snyggaste flaggorna som finns. Så vad passar bättre än att sticka Union Jack-mönstrade vantar?

Det var inte så lätt som jag hade tänkt mig, det är så svårt att få trådarna på baksidan lagom spända. För om jag lämnar en lagom lös tråd, på nästa varv när jag ska sticka den yttersta maskan i den färgen, så åker ju maskan iväg och blir lös istället för tråden mellan färgerna.... Det finns säkert någon bra knep att ta till men jag har inte kommit på det ännu.

4 kommentarer:

Cecilia sa...

De blir säkert fina! jag tycker att det är svårt att sticka med två färger och tänker inte ens på tre...

garnlivet sa...

Tuffa vantar !! Förstår verkligen problematiken med att sticka med flera färger... jag stickar möjligen randigt. Men beundrar er som "vågar" er på det här med mönsterstickning mycket.

Eva i Falkenberg sa...

Jag är också en. Min stora kärlek till ö-världen som ger oss de uslaste vädren är förmodligen något romantiserad av alla böcker jag läst. London kvittar, säger jag bara. Landsbygden är bäst. För övrigt fattar jag inte varför Tom Barnaby måste bo i ett så fult hus när de som dödar och dödas bor i så vackra...

Monica sa...

Jag säger bara Wales.....!