Mellandagar

Japp vi kom fram till Trondheim. Till slut. Tåget som skulle ha avgått 23.15 kom till perrongen 02.00 och rullade ut från Centralen 03.30. Våra tappra barn kämpade på med väntandet trots att det var iskallt även inne på Centralen. När vi vaknade på morgonen fick vi besked om att vi var 6 timmar försenade. Sedan kom vi till Östersund och där stod vi stilla. Länge. Till sist visade det sig att loket inte hade någon ström så det skulle bli buss till Storlien. Vi hade missat vårt anslutningståg från Storlien redan innan vi vaknade och nästa skulle gå typ 9 timmar senare. Så vi bestämde oss för att hoppa av i Östersund och ta anslutningståget därifrån istället. Då kunde vi äta i lugn och ro och gå runt och titta i affärer. Hem flög vi.

Jag fick med mig en bunt mönster hem, från svärmors digra stash. Se bara vilka fina norska tröjor och Selbu-votter! Tyvärr inget garn för affärerna var ju stängda när vi väl kom fram den 23.e. Men det är så mycket fint! Och jag har ju lovat maken en ny kofta, någon gång....

Jag stickade klart mössan Liv men den blev så stor, passade varken mig eller dottern! Men till svärmor blev den lagom så mössan fick bo kvar i Trondheim, blev tyvärr inte fotad. Men jag har lovat dottern en egen så det blir väl en till så småningom. Koftan till sonen blev också klar, minus knapparna. Men han ville inte ha den för ärmarna var "tjocka". Till slut förstod jag att han tyckte att ärmarna var för vida, så nu har jag rivit upp ärmarna och stickar nya. Supertråkigt, när jag tyckte att jag var klar och hellre vill sticka på min sjal!