When you wish upon a star

En liten virkad stjärna som fungerar som reflex. Det silvriga garnet är ett bomullsgarn jag köpt på Myrorna, tjocklek som Drops Safran ungefär. Och så är det reflexgarn medvirkat.

Bää!

Ett litet virkat får, gjort i Drops Nepal. I det vita är tog jag med ett par trådar tunt mohairgarn för att det skulle bli lite fluffigare. Mönstret Mini Sheep är från Ravelry. Min sticklust är som bortblåst men virka känns lite kul just nu. Kanske för att det går att göra små projekt, som snabbt är klara?
Fåret har flyttat hem till en kär fd kollega.

Restgarnsprojekt?

Det här började som ett restgarnsprojekt, där jag skulle sticka ett par Great Weekend mitts till dottern också, i svart och grönt garn som jag hade. Sedan var det så mycket svart kvar så jag började på en basker. Som blev för liten. Och när jag rev upp och gjorde om den, fattades det lite svart. Så nu har jag ungefär lika mycket svart garn kvar som jag hade från början....

Mönstret kommer jag inte ihåg vad det heter, Easy beret eller något sådan, jag modifierade lite då min stickfasthet inte stämde. Garnet är Hjertegarn Palino och stickor 3,5 både till basker och vantar.

Tiden bara går!

Jag hinner inte riktigt med! Det har varit så mycket med att börja på nytt jobb och få logistiken att flyta med längre resväg och familjens aktiviteter, och allt annat som hänt under hösten.

Kvällens aktivitet är iallafall sonens födelsedagskalas. I år valde han att bjuda fem kompisar och ha pyjamasparty med tacos, glassbuffe och sedan film med snacks. Ganska soft för oss föräldrar!

Jag hann bara jobba 1,5 vecka innan jag skulle på kurs, en fördjupning av kursen jag gick för 1,5 år sedan. Även denna gång i Göteborg. Jag gillar den stan, det känns.... lugnt där. Jag träffade Handarbetskorgen en kväll, mycket prat och stickning blev det! Och en annan kväll träffade jag ett helt gäng med tjejer hemma hos Petra, och fick klämma och handla lite garn från Magasin Duett!

(Bild tagen från Hisingen)

Och här en utsikt från mitt nya jobb. Det ligger precis i kanten av Hagaparken. Jag förväntar mig att stöta ihop med kronprinsessans familj vilken dag som helst.

Sinnasaujakka steg för steg

Garnet är Visjögarn, min nya förälskelse! Stickor 2,5 till muddarna och 3 resten. Det gick oväntat snabbt att sticka trots att det var så små stickor. Att det tog lång tid att färdigställa beror mest på att det var så varmt, orkade inte sticka med ull då!

Det här var första plagget jag stickade och kände att det flöt på bra med tvåfärgstickningen (har redan bloggat om det!) Det var också första gången jag klippte i stickat. 

 Så här ser koftan ut när den nästan är färdigstickad.

Och så här med knappkanterna påstickade. Sedan kom det märkliga i att sy med symaskin i stickat, det har jag heller aldrig gjort förut.

 Men det gick ju bra. Och så det läskiga, att klippa! Jag klippte och höll så försiktigt så försiktigt.

 När jag sedan sydde in kanterna insåg jag att det var ungefär hur stadigt som helst!

Så det färdiga resultatet! Jag är jättenöjd! Det enda jag borde ha gjort var att sticka den lite insvängd, nu blev den helt rak och det gör att den blir lite "puffig" ovanför resåren nertill. Inte alls omöjligt att jag stickar en till Sinnasaujakka!

Dottern hjälpte mig att fotografera.

Sinnasaujakka är färdig....

...men inte fotad. Så himla svårt att fota sig själv! Bättre bilder och mer info kommer. Kanske redan imorgon? Båda barnen är krassliga och ska nog inte iväg på någon träning imorgon, så då finns förhoppningsvis tid för en foto-session!

Jag sprang halvmaran i lördags så det blev tredje gången gillt! Jag kände inte av förkylningen alls men efter 17 km pajade ena knäet så jag haltade/småsprang/gick sista delen gråtande och asförbannad. Men i mål kom jag! På den här bilden innan loppet är jag dock lite gladare:

Vemod och pirr i magen

I fredags var sista dagen på den arbetsplats jag gått till de senaste 14 åren. Hela sista veckan var fylld av avsked och en och annan tår och många fina ord som värmer långt in i hjärtat. Jag är ändå helt säker på att jag gör rätt som byter jobb. I påskas kände jag väldigt tydligt att jag var färdig där jag var;  även om det varit tufft periodvis har jag tyckt att jag haft mer att ge och inte var klar. Men nu var jag klar, och i samma veva som jag insåg det dök annonsen med det här nya jobbet upp. Slump eller..?

Det här fina halssmycket fick jag av en kollega jag kommer att sakna mycket. Även om man ses sen blir det inte samma som att ses dagligen, och vi har slitit hårt tillsammans och svetsats ihop.

Nu ska jag vara ledig i två dagar och kurera en förkylning (6 dagar till Stockholm halvmaraton - ska det bli tredje gången gillt?) och baka bröd!