onsdag 1 januari 2014

2013 års sista färdiga projekt



Det här är Driftwood. En härligt slapp och snygg tröja jag spanat på länge innan jag la upp till den. Min är gjord i Cascade 220 wool, ett favoritgarn. Den blev liggande ett tag innan jag kom igång med ena ärmen. Sedan blev den liggande igen innan den andra armen kom på plats. Att det blev så tror jag beror på att min magkänsla försöket berätta något för mig, men jag lyssnade inte riktigt.
På bilden här till höger ser den helt ok ut men.....
Tröjan är alldeles för stor. Ärmhålen är gigantiska och slutar halvvägs ner på bröstkorgen. Jag ska erkänna att jag inte la någon större omsorg på stickandet runt halsringningen när jag väl insett hur stor tröjan blev. Den här kommer jag aldrig att använda. Men någon hemlös kanske har annan kroppsform än mig?

2 kommentarer:

Cecilia sa...

Om du skänker bort den kommer den ju göra någon fantastiskt glad, det är en jättefin tröja och säkert underbart varm...men snålisen i mig säger att du borde sticka om? Eller ha den som den är, du ser fin och avslappnad ut i den på första bilden. Fast ibland är det liksom inte möjligt, jag vet.
Själv avslutade nästan jag ett långdraget tröjprojekt men insåg att det blivit betydligt mer av mig sedan jag påbörjade den. Den går på men sitter som ett korvskinn. Så ärmarna är fortfarande oavslutade i väntan på att jag ska bli lite smalare! :-D
(Log när jag läste att man kan tycka om för att saker är så fula att det är lite synd om dem, precis så!)

Monica sa...

Det bor en snålis i mig också, men eftersom jag klippt tråden efter varje rand är det blir inte så bra att riva upp, tror jag. Och som du skriver så är det inte möjligt att använda den, jag känner mig inte alls hemma eller fin i den.
Korvskinnströjor är heller inte skönt... men du, nu är det ju nytt år och nya tag så snart kommer den att passa dig!