Den första krukväxt jag köpte när jag flyttade hemifrån 1989 var en söt liten kaktus med en bladrosett på toppen. Den här kaktusen har följt med mig i varenda flytt genom åren (och det är många!!), och vuxit och vuxit... Nu är den så här stor, och har inte haft blad på nästan ett år. Barnen gillar den inte (taggarna är riktigt vassa) och idag kände jag att jag var mogen att ta adjö av min gamle trotjänare.
Men gissa vad! Den har nya blad! När jag skulle fota den inför den sista resan ser jag att den har små små blad upptill, trots att själva toppen ser död ut. Jag förhärdade mig dock och bar ändå ut den till grovsoporna. Taggarna är
väldigt vassa...
Och nu har jag lyckats motivera mig att byta om till löparkläder, och ska ge mig ut på årets andra löp-runda i vårvindarna som yr runt knutarna. Skönt att vara ledig en dag mitt i veckan!
Men gissa vad! Den har nya blad! När jag skulle fota den inför den sista resan ser jag att den har små små blad upptill, trots att själva toppen ser död ut. Jag förhärdade mig dock och bar ändå ut den till grovsoporna. Taggarna är väldigt vassa...
Och nu har jag lyckats motivera mig att byta om till löparkläder, och ska ge mig ut på årets andra löp-runda i vårvindarna som yr runt knutarna. Skönt att vara ledig en dag mitt i veckan!
3 kommentarer:
Det är starkt att kunna ta farväl av en sån gammal vän. Men ibland är det det enda rätta trist nog... Mina krukväxter brukar sällan bli mer än några år i bästa fall. Lite pinsamt att inte kunna ta hand om krukväxter när jag håller trädgårdskurser, men utomhusväxter är mer min grej..
Jag finfördelade häromdagen en hemskt sticksig Nattens drottning som har stått och samlat damm i ett hörn i flera år. Inte en enda blomma men jag lyckades inte slänga den helt utan har några "pinnar" liggande i väntan på plantering.
Just det, man kunde kanske ha tagit ett skott på något sätt från kaktusen... ja ja försent nu!
Skicka en kommentar