De flesta i min släkt är/var väldigt händiga; det snickras och byggs på den manliga sidan och handarbetas på den kvinnliga. Farmor, mormor, fastrar, mostar, svärmor och mamma; alltid med något arbete i händerna. Min generation är det lite sämre med, även om ett par av kusinerna (kvinnliga) valt skapande yrken. Själv började jag sticka på mellanstadiet, jag var sjuk mycket och då stickade jag en mössa och en sådan där docka som var en docka i ena änden och när man vände på den var det en annan i andra änden. På högstadiet och gymnasiet blev det några tröjor, jag minns särskilt en tröja i en obestämbar rosa färg med båthals....den var varken skön eller snygg :)
Sedan blev det mest kalligrafi och titt-skåp några år, innan jag började brodera. Helst korsstygn och helst stora tavlor a la Lanarte. Och lite virkning, hyllremsor var modernt då i början av 90-talet. Sedan skaffade jag katter och då blev det svårt med handarbete för dom ville bara leka med garnet.... Så då var det inget handarbete alls några år, utan bara träning och uteliv ;)
Jag fattar inte att jag inte stickade när jag väntade barn, då hade det ju verkligen varit läge att återuppta det! Men det blev inte förrän för 2 år sedan när vi var på Gotland och U tog med mig på garnturné, bl.a till Huskroken. Så då började jag sticka på en mössa och tröja till N i bomullsgarn. Och förra hösten när pappa var sjuk var stickning det enda som gick att koncentrera sig på, det blev halsdukar och mössor till hjälpstickan av mammas restgarner. Och nu vill jag bara sticka hela tiden, inte en dag utan ett par varv åtminstone! På bilden är min färdiga Karius-sjal fast den ser ut som en orm än så länge!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar